just nu
.. sitter jag på min matta som vanligt, sticks gör den med - men det vet ni ju vid detta laget.
vet inte vad jag ska göra, det ligger dock två filmer på min säng. men jag vet inte, är det värt att lägga sig i sängen och titta på dem? slipper iallafall att tänka på dig och din dåliga stil. men samtidigt är det skönare här vid datan.
jag vet att jag gnäller mycket och pratar mycket "skit". men vem fan ska jag annars prata med? du som ställer till med problemen skiter ju så klart i vilket (som vanligt). och andra ska inte behöva drabbas av mitt gnäll, visserligen gör ni kanske det här. men här kan ni bara trycka på en knapp så är ni borta från min sida på nolltid.
men jag har all rätt att klaga ibland, eller jag har gjort det en del på senare tid. kanske för att livet har sugit den senaste tiden. jag vet att jag kan göra så jävla mycket åt det, men istället tittar jag bort för att försöka glömma eller acceptera. inget av det funkar men som sagt - jag hoppas även om det inte är lönt. och jag önskar mer än något annat du en dag förstod hur jag kände, med andra ord fick tillbaka dem där känslorna för mig som du hade innan och insåg att jag var värd så mycket mer än vad du gett mig.
du borde vara så jävla tacksam att jag ens står kvar vid din sida, försvarar dig i situationer där jag tycker andra har rätt. att jag ens nämner orden "jag älskar dig" och verkligen menar dem över allt annat. jag förstår inte hur man kan vara så kall som person. jag säger inte att jag har varit världens bästa person mot dig, men jag står vid vad jag har sagt och gjort. jag säger kanske ord som sårar för stunden men detta är inte ord som du ger mig.. förresten, du ger mig ingenting.
om jag vill att du ska komma till mig, hålla om mig så har du en undanflykt till att int göra det och jag blir så klart besviken och jävligt chockad. men du säger att vi kan träffas en annan gång pga att du har mycket att göra.
vi kommer till den dagen du frågar mig (blir även chockad där) och jag säger att jag har mycket att göra. du tjatar lite och du får samma svar som jag fick från början. du säger åt mig att du kan hjälpa mig, men vad hände den gången jag erbjöd mig att hjälpa dig? då höll du fast vid att du inte hade tid med mig. men jag måste alltid ha tid med dig när du vill och känner för att träffa mig. då kvittar det vad jag har att göra.
du kämpar aldrig för vad du verkligen vill. du säger alltid "okej" men en ledsen min, precis som om världen har gått under. och skiter i att höra av dig sen. hur tror du jag känner? det känns som om du tar avstånd från mig istället för att kämpa för vad du verkligen vill. du gör så mycket saker om jag inte vill att du ska göra, men när det kommer till saker som jag vill att du ska göra för mig, för att jag ska må bra, för att jag vill känna den där lyckan, lyckan som du säger att du vill ge mig, då kollar du bort och låtsas som om du inte vet någonting alls.
ge upp hoppet om oss om du inte klarar av att hanskas med det, du kommer aldrig lyckas om du fortsätter så här. det lovar jag dig och jag håller vad jag lovar - ordet "lova" verkar du inte ens veta vad det betyder!
vet inte vad jag ska göra, det ligger dock två filmer på min säng. men jag vet inte, är det värt att lägga sig i sängen och titta på dem? slipper iallafall att tänka på dig och din dåliga stil. men samtidigt är det skönare här vid datan.
jag vet att jag gnäller mycket och pratar mycket "skit". men vem fan ska jag annars prata med? du som ställer till med problemen skiter ju så klart i vilket (som vanligt). och andra ska inte behöva drabbas av mitt gnäll, visserligen gör ni kanske det här. men här kan ni bara trycka på en knapp så är ni borta från min sida på nolltid.
men jag har all rätt att klaga ibland, eller jag har gjort det en del på senare tid. kanske för att livet har sugit den senaste tiden. jag vet att jag kan göra så jävla mycket åt det, men istället tittar jag bort för att försöka glömma eller acceptera. inget av det funkar men som sagt - jag hoppas även om det inte är lönt. och jag önskar mer än något annat du en dag förstod hur jag kände, med andra ord fick tillbaka dem där känslorna för mig som du hade innan och insåg att jag var värd så mycket mer än vad du gett mig.
du borde vara så jävla tacksam att jag ens står kvar vid din sida, försvarar dig i situationer där jag tycker andra har rätt. att jag ens nämner orden "jag älskar dig" och verkligen menar dem över allt annat. jag förstår inte hur man kan vara så kall som person. jag säger inte att jag har varit världens bästa person mot dig, men jag står vid vad jag har sagt och gjort. jag säger kanske ord som sårar för stunden men detta är inte ord som du ger mig.. förresten, du ger mig ingenting.
om jag vill att du ska komma till mig, hålla om mig så har du en undanflykt till att int göra det och jag blir så klart besviken och jävligt chockad. men du säger att vi kan träffas en annan gång pga att du har mycket att göra.
vi kommer till den dagen du frågar mig (blir även chockad där) och jag säger att jag har mycket att göra. du tjatar lite och du får samma svar som jag fick från början. du säger åt mig att du kan hjälpa mig, men vad hände den gången jag erbjöd mig att hjälpa dig? då höll du fast vid att du inte hade tid med mig. men jag måste alltid ha tid med dig när du vill och känner för att träffa mig. då kvittar det vad jag har att göra.
du kämpar aldrig för vad du verkligen vill. du säger alltid "okej" men en ledsen min, precis som om världen har gått under. och skiter i att höra av dig sen. hur tror du jag känner? det känns som om du tar avstånd från mig istället för att kämpa för vad du verkligen vill. du gör så mycket saker om jag inte vill att du ska göra, men när det kommer till saker som jag vill att du ska göra för mig, för att jag ska må bra, för att jag vill känna den där lyckan, lyckan som du säger att du vill ge mig, då kollar du bort och låtsas som om du inte vet någonting alls.
ge upp hoppet om oss om du inte klarar av att hanskas med det, du kommer aldrig lyckas om du fortsätter så här. det lovar jag dig och jag håller vad jag lovar - ordet "lova" verkar du inte ens veta vad det betyder!
Kommentarer
Trackback
