aannaandersson

jag vet inte hur jag ska börja. det finns så mycket att skriva.

jag kan inte säga att jag går genom ett helvete just nu. jag hade förväntningar om att jag skulle göra det, men jag gör verkligen inte det. jag är sjukt chockad att jag inte ligger och gråter i sängen, att jag inte har gått i ide eller något liknande. jag mår verkligen prima och jag känner mig så befriad på något sätt. jag trodde så mycket om mig själv som verkligen hade förändrats. jag känner mig verkligen stark.

det kanske är sjukt att säga att jag känner mig stark efter så här kort tid. men jag kan säga att jag har samlat på mig så mycket styrka under det förhållandet jag och andreas hade, jag vågade stå upp för mig själv, säga ifrån och verkligen säga min åsikt. nu har det gett sig sitt resultat. jag är stark och jag vågar verkligen skit i detta. jag är egentligen ingen person som tar åt mig skit eller ligger och gråter i evigheter över något. men den jag älskar tar fram den sidan utav mig. och nu när jag inte har någon jag älskar så finns inte den sidan hos mig längre. den har gått i ide, inte jag.

emma, jag skriver mest detta åt dig. jag vet att du mår dåligt, jag vet att du vill dö och försvinna från jorden just nu. jag vet exakt hur det känns. men du förtjänar inte att ha det så här. det finns ingen mening att sitta och deppa över något som inte funkar. allt har en mening och meningen var att det skulle bli så här. lägg ner din dyrabara tid på att må bra istället.
du har verkligen personligheten, charmen och utseendet. du har ingen anledning att sitta hemma och gråta. det är sommar, det kryllar av singel killar där ute. ha kul med dina kompisar och gör så du mår bra. du kommer älska dig själv så jävla mycket mer, jag lovar dig. om du inte är villig att klara detta själv så tänker ja ta mig fan klara detta åt dig!

jag har lärt mig så mycket utav vad jag har gjort mot mig själv att jag inte tänker låta någon nära mig göra samma misstag.


jag sa högre upp att jag inte älskar någon längre, vissa tycker kanske det är sjukt. jag vet inte. men helt ärligt så känner jag inte ens någon saknad, jag har raderat alla bilder, tagit bort alla bilder på rummet och packat hans saker. jag känner aboslut inte att jag har gjort något fel, tvärtom - allt känns så jävla rätt!

jag la ner så mycket tid och energi på honom för att få det att funka men fick ingenting tillbaka. all den tiden kunden jag gett till min prins på den vita hästen. men nu har jag samlat nya krafter, jag är redo att hoppa upp på den vita hästen och försvinna från det förflutna.

som josefin säger; ensam är stark.