aannaandersson

nu snackar vi om det där med andreas. jag mår verkligen bra, riktigt bra om jag ska vara ärlig. nästan så bra så jag får skuldkänslor. trodde inte detta skulle "gå över" så här fort, men ju mer jag tänker på allt som han gjort och hur allt var så känner jag verkligen att detta var det bästa jag gjort på riktigt länge. ju längre tiden gick mellan mig och andreas så tappade jag jävligt mycket känslor, det märker jag nu. det är ju fullt normalt att man är ledsen dem första dagarna efter ett så långt förhållande, men nu när jag känner efter så finns det knappt något kvar. det känns konstigt, för på något sätt vill jag inte känna så. vi var ju tillsammans så länge och vi har kännt varandra så länge. och jag tror faktiskt inte vi kommer prata mer, det ont att veta det men samtidigt så skönt, för jag hade aldrig kunna släppa taget om vi fortsatt prata, jag vill inte veta vad som försigår i hans liv just nu och inte sen heller.