aannaandersson

jag kunde inte gå och lägga mig, jag tänker för mycket på hur det är att verkligen vara ensam. inte ensam på det sättet som alla tänker på, jag har ju såklart mina vänner och familjen. men att verkligen ha någon "älskling". det var över två år sedan jag var så ensam som jag är just nu. ibland är det skönt att inte behöva känna någon press osv. men att gå och lägga sig ensam och vakna upp ensam är nog värst, speicellt kvällar som dessa. jag är mörkrädd och önskar att någon skulle ligga och hålla om mig, pilla i mitt hår och säga att jag är det finaste som finns. jag saknar inte någon speicell person utan bara någon, någon som har lika mycket kärlek som mig att ge, någon som är villig att skapa något underbart.

ensamheten är inte något som vänner eller familjen kan fylla ut. uppmärksamheten som man får utav den man älskar är underbar, att veta att den andra personer ligger i sängen och tänker på en får en att få världens leende på läpparna. jag längtar så fruktansvärt mycket till det kommer någon som är mogen och seriös för ett jävligt långt och underbart förhållande, jag är så trött på personer som ljuger om hur mycket dem tycker om en, jag tycker det är något utav det falskaste man kan göra. jag hoppas jag slipper fler sådana personer. personer som fruktar att såra - det är dem som sårar mest!

tack för snacket, sov gott.
puss