aannaandersson

jag hatar att vara djup, men det är nog det enda jag kan vara just nu. jag har så starka känslor för vissa saker men det är ett stort hål imellan dom, dom befinner sig inte ens i närheten av varandra. hatet ligger på den ena sidan och kärlek ligger på andra. men hatet är nog det som bygger upp mina känslor just nu (även annars också). ibland önskar jag att saker var annorlunda, att jag var ensam, att jag slapp att ta allt skit, att slippa ge all skit. att bara få göra precis som jag vill precis när jag vill utan att höra att det är fel och att alltid ha en annlening till varför jag ska göra det. jag vill bara kunna känna att jag gör det för att ha kul och för att trivas med det gör jag. men istället ska jag ha något som besvärar någon annan vilket i sin tur går ut över mig, då jag inte trivs med vad jag gör. för det påverkar mig och alla andra.

jag trodde att du förstod mig bäst utav alla på denna jorden men i själva värket så förstår du mig minst, verkar det som, antingen låtsas du som om du inte förstår mig eller så bara gör du det inte.
jag kan säga precis som jag känner men du stöter bara undan det, du gör inget åt det. ibland verkar det inte som om du vill hjälpa til utan du bara lever som du själv vill. du är sjukt egoistisk och tänker inte ett skit på andra i din omgivning, om vad dom tycker och känner om dig.

jag är den som får ta mest skit, men du verkar inte bry dig. du tror inte på det jag säger till dig. det sårar mig, för jag vill verkligen att detr ska funka men det känns som om du inte hör mig eller ser mig, jag känner mig osynlig.
jag försöker göra så mycket för att försöka få dig att lyssna och du säger att du ska bättre dig, men ingenting händer, du säger att det inte går på så kort tid. men vill man så går det!
du säger att du vill men jag tror dig inte. jag orkar snart inte mer, jag har inga krafter kvar. allt gör mig galen. jag känner ingen ork till någonting, ingen lust - ingenting känner jag, det är pga av dig.

det finns så mycket saker jag vill säga men jag kan inte få fram det, jag vet inte hur jag ska förklara jag vet ingenting. du gör mig så otrolig förvirrad att jag snart knappt vet hur jag mår. men det finns andra som ser hur jag mår och dom kommer påverka mig något sjukt och det är du som kommer få lida, det är du som kommer må skit efter detta, för jag gör det redan. men jag kan bara inte släppa taget, det går inte. det skulle kännas så fel, det går emot alla mina känslor.

det finns så mycket som du säger till mig som får mig att försöka ändra på mig. när det väl händer så känns det fortfarande som om jag gör fel. jag vill så mycket och försöker så mycket men jag får ingenting tillbaks. jag kommer med överraskningar och gör dig glad, men vad får jag tillbaks? nada.

du tror att du äger allt, att du kan göra som du vill, att du kan behandla vem som helst som vad som helst, men det går inte. folk har känslor.

jag reagerar ibland väldigt starkt men det är föra att mina känslor för dig är så jävla starka, men du verkar inte förstår det, du försöker väl tränga undan det med. att jag är otrevlig mot dig är för att få din uppmärksamhet, för att du ska se mig, som du aldrig gör annars.

jag börjar undra om vi verkligen ska fortsätta på detta, jag undrar om jag verkligen mår bra utav detta, att må som jag gör. jag tvekar starkt, men jag lär väl aldrig kunna släppa taget. för jag vet inte vad jag skulle ta mig till då. jag erkänner - jag är försvag.