aannaandersson

josefin, josefin, josefin. jag vet inte hur jag ska börja det hela. jag är så mållös på vår vänskap att det är galet. jag kan börja med att säga att det är tomt - läskigt tomt när du inte är hemma och när jag inte har tillgång till att träffa dig när jag vill. det känns som om jag skriver precis som om vi har ett förhållande, men på ett sätt har vi det, vi har ett förhållande, två människor i mellan som älskar att ha varandra nära. och för mig är vårt förhållande guld värt. det går nog inte en dag utan att jag lägger en tanke på dig och inser hur mycket du gjort för mig och hur mycket du betyder för mig. när jag haft det svårt så är det du som funnits där.

det är snart ett år sedan vi träffades och det är först nu, detta sommarlovet som vi verkligen insett hur jävla lika vi är. i början så hade du julia och jag diana, vi fyra umgicks i mellanåt men var det något så var det liksom du och julia "mot" mig och diana. tiden har förändrats, jag och diana gick inte ihop - ibland, ibland inte. men jag klarar inte av att umgås med tjejer som verkligen visar att dem är tjejer på ett riktigt tjejigt sätt, jag orkar inte, det blir för mycket och där tycker du likadant. vi har mest killkompisar för där kan man se ut hur man vill, göra hur man vill och dem bryr sig inte, dem snackar inte skit på det sättet tjejer gör. och vi delar samma åsiket därför går vi så bra ihop, vi lägger inte ner massa tid på att snacka skit, vi lägger inte ner massa tid på att sminka oss när det bara är vi två. klart att vi fixar oss om vi ska göra något speciellt, vi är tjejer vi med men inte på det överdrivna sättet.

du vet vad jag tycker om vissa människor som är omkring dig och som behandlar dig på ett "dåligt" sätt. jag vet hur du är, jag vet hur du tänker och jag vet hur du känner. jag är så trött på att du alltid gör allt för alla men aldrig får detsamma tillbaka, jag är så trött på att alla tar dig förgivet och tror att du ska fixa allt och att du är nutidens hjälte. för mig är du en hjälte, men på ett mänskligt sätt.

med dig beöver man inte tänka på att man måste göra saker hela tiden, vi kan ligga i sängen från morgon till kväll tre dagar i sträck utan att du har massa krav, det är så underbart att inte känna någon press. att bara kunna ligga, vara tysta och helt plötsligt bara få en snilleblixt och göra vad som faller oss in. det är nog det vårt sommarlov gått ut på, gör vad som precis faller oss in.

jag är så glad att du följde med mig till göteborg, att du räddade mig från att känna mig totalt misslyckad. hade jag inte haft med dig då så vet jag inte hur resten av lovet sätt ut från min del. du fick mig att glömma allt fortare än vad jag kunnat tänka mig.

du är nog den bästa vännen jag har, och den enda som visar att du vill vara det.
utan dig så hade jag inte vetat var jag vatt idag. och vem skulle jag skrikit "dumma mamma" med det högsta jag kan, och vem skulle jag lyssnat sönder "hurtful" med? och vem skulle jag gått och sett vonkan med? det är fråger jag aboslut inte vill ha svar på.

jag älskar dig över allt annat du kommer alltid vara en del utav mitt liv.