andreas "älskling" romansoff
jag bara känner för att skriva, skriva så mycket om dig. allt som är så bra och underbart med dig, men jag är så usel på det. jag vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska få det att låta bra, hur jag ska få alla att förstå hur mycket jag älskar dig.
du är det största delen i mitt liv, du är min pojkvän, min bästa vän. jag skulle inte klara mig utan dig. vi skulle inte klarat oss utan varandra, vi bygger upp varandras dagar. du får mig alltid.. ofta att skratta, förutom när jag är en surfis, då är jag svår men nästintill alltid får du mig skratta. när vi sitter och tittar på tv så sneglar jag lite på dig men vänder genast bort blicken när du upptäcker mig och vi kan hålla på så i evigheter, jag kan verkligen inte få nog utav dig.
i din närhet kan jag verkligen vara mig själv, fast på något sätt blir jag en annan person, en person som jag inte kan förklara för mig själv. jag blir så mycket spralligare, barnsligare och allmänt knäpp. jag menar första gången vi träffades ska vi ju inte ens prata om, där har du ett bevis på att jag blev totalt crazy verkligen, helt galen i dig.
vi har snart varit tillsammans i 10 månader och jag kan fortfarande inte förstå det, att det är du och jag, att det är samma söta andreas som jag pratade med när jag gick i femman, det är så svårt att förstå. du är den killen jag har vatt tillsammans med längst, den som har varit mest underbar och varit mest lik mig. vi har så himla mycket gemensamt, glömmer aldrig första gången du var hemma hos mig. så hade vi ätit med mamma och pappa, så gick vi in på rummet och det första du sa när vi kom in där var. " jag känner mig så hemma här, det känns liksom.. som om jag är hemma hos mig själv". och nu 10 månader senare så är du en i familjen.
min största rädsla är att du ska lämna mig någon gång, jag har mardrömmar om det så jävla ofta, jag vaknar totalt chockad och sen kommer tårarna. verkligen i varje dröm så har du sktit i mig och liksom bara försvunnit och jag har gråtit tills jag inte har kunnat andas, jag har legat på gator osv och verkligen skrikit att jag vill ha tillbaka dig. jag bokstavligen hatar dom drömmarna.
men jag vet att du älskar mig, och du vet att jag älskar dig, jag nästan älskar dig för mycket, för mycket för att kunna gå vidare om du skulle lämna mig. och jag hoppas att du inte gör det, för jag ser en framtid med dig.
du är det största delen i mitt liv, du är min pojkvän, min bästa vän. jag skulle inte klara mig utan dig. vi skulle inte klarat oss utan varandra, vi bygger upp varandras dagar. du får mig alltid.. ofta att skratta, förutom när jag är en surfis, då är jag svår men nästintill alltid får du mig skratta. när vi sitter och tittar på tv så sneglar jag lite på dig men vänder genast bort blicken när du upptäcker mig och vi kan hålla på så i evigheter, jag kan verkligen inte få nog utav dig.
i din närhet kan jag verkligen vara mig själv, fast på något sätt blir jag en annan person, en person som jag inte kan förklara för mig själv. jag blir så mycket spralligare, barnsligare och allmänt knäpp. jag menar första gången vi träffades ska vi ju inte ens prata om, där har du ett bevis på att jag blev totalt crazy verkligen, helt galen i dig.
vi har snart varit tillsammans i 10 månader och jag kan fortfarande inte förstå det, att det är du och jag, att det är samma söta andreas som jag pratade med när jag gick i femman, det är så svårt att förstå. du är den killen jag har vatt tillsammans med längst, den som har varit mest underbar och varit mest lik mig. vi har så himla mycket gemensamt, glömmer aldrig första gången du var hemma hos mig. så hade vi ätit med mamma och pappa, så gick vi in på rummet och det första du sa när vi kom in där var. " jag känner mig så hemma här, det känns liksom.. som om jag är hemma hos mig själv". och nu 10 månader senare så är du en i familjen.
min största rädsla är att du ska lämna mig någon gång, jag har mardrömmar om det så jävla ofta, jag vaknar totalt chockad och sen kommer tårarna. verkligen i varje dröm så har du sktit i mig och liksom bara försvunnit och jag har gråtit tills jag inte har kunnat andas, jag har legat på gator osv och verkligen skrikit att jag vill ha tillbaka dig. jag bokstavligen hatar dom drömmarna.
men jag vet att du älskar mig, och du vet att jag älskar dig, jag nästan älskar dig för mycket, för mycket för att kunna gå vidare om du skulle lämna mig. och jag hoppas att du inte gör det, för jag ser en framtid med dig.
Kommentarer
Trackback
