aannaandersson

det är något man säger nu, men kanske aldrig kommer "hålla". men mer än 50% utav mig säger att jag kommer "hålla" det.

vi började prata för nästan fem år sen, din kompis - som jag hade varit på kollo med - hade glömt att logga ut från sin msn och vi börjar prata, du bad mig adda dig på msn.
det var så allt började.

jag gick i femman och du gick i sjuan, vi pratade nästan varje dag i flera timmar på msn, vi började prata flera timmar per telefon. på något sätt så var jag kär i dig över msn/telefon, känslan går inte att förklara, men det kändes så jävla bra.

man kunde längta att få komma hem från skolan för att få prata med dig. och sen en dag pratade vi om vi skulle träffas, men det blev aldrig av, jag vågade aldrig ta bussen til dig, dit där du bodde. men vi pratade fortfarande och du hittade någon annan, vi var ju trotts allt ganska små. men kontakten höll vi och vi blev mer som kompisar.. fast ändå inte, något fanns fortfarande kvar.

efter ett år eller så, så började vi pratade lite mer intimt igen, om man kan säga så. det var en sommar, det minns jag. samma sommar som jag sa hej till dig på gothia, på liseberg. efter gothia veckan skulle jag åka till stockholm med mina föräldrar och farföräldrar. min syster hade fått en mobil, jag satt i skogen och vi pratade i timmar.
på campingen fanns det några utlänningar som var skit kaxiga mot mig, spåttade på mig och var totalt korkade. men du bad att få prata med dom, redan då skyddade du mig.  min pappa fick säga till mig att det räckte med pratandet, men vi skulle träffas, det bestämde vi igen. men sen hittade du någon annan igen, och vi började tappa kontakten lite, men inte för mycket. vi pratade lite då och då.

tiden gick och du skaffade ny efter det, men vi pratade fortfarande lite. tills i somras, då vi knappt pratade alls.

det var någon gång i slutet av sommarlovet, jag och min släkt + edvin skulle åka till bakken, och på vägen dit, ser jag dig + din flickvän. att vi just skulle träffas där, helt galet. hade inte pratat på hela den sommaren också träffas vi där, i danmark, av alla ställen! jag vågade aldrig säga hej, du hade ju din flickvän med dig och jag hade min pojkvän, men på något sätt så kunde jag inte sluta titta på dig.

efter bakken pratade vi ganska mycket på msn, vi fick problem med vår kärlek och hade en del att prata om. det började gå utför för oss båda. men vi fanns där för varandra, och vi klarade det. vi bestämde att vi skulle träffas ytterligare en gång och denna gången blev det av.

.. och nu har vi varit tillsammans i 5 ½ månad och jag kan fortfarande inte förstå att du är andreas, andreas som jag var "kär" i på msn, andreas som hade en klass för sig själv. jag kan fortfarande inte förstå det!


men jag "älskade" dig då, jag älskar dig nu och jag kommer älska dig föralltid, brukar aldrig säga föralltid men med dig så känns allt så jävla rätt, vi har så jävla kul tillsammans och ja, det finns aboslut ingen som passar så bra tillsammans med mig som du gör. du passar inte bara in med mig, utan även med min omgivning - dom som står mig närmst.


du är inte bara en pojkvän, du är även min bästa vänn!