aannaandersson

Från första början när jag var en liten grabb. När jag var med min polare så pratade jag med dig för första gången. Jag tyckte du va riktigt snygg och riktigt sjysst att prata med. När vi satt och pratade på msn med cam så kändes det som en speciell gnista mellan oss redan då. allt annat var svart, förutom runt oss. allt jag såg var dig. När min polare drog så glömde han att logga ut, vi beslöt oss för att adda varandra. Och vi satt uppe timme efter timme och du roade mig så jävla mycket och du var redan då så sjukt underbar och jag kände att jag kan fan inte förlora kontakten med dig. Dagarna gick och vi pratade och pratade. Jag började tom få känslor för dig vilket jag inte vågade erkänna för dig för att jag var rädd att att du skulle skratta åt mig, men du märkte och jag märkte att vi började komma närmare varandra. och vi beslöt oss för att börja ringa och när du frågade mig om du kunde ringa mig så kom alla fjärilar i magen. Jag blev så nervös att jag inte visste vad jag skulle göra. Till slut ringde du och jag nästan smälte när jag hörde din sköna underbara röst. vi pratade på och det verkade som om vi kunde babbla på timme efter timme utan att en komma till något slut. Och när vi för första gången la på så blev jag ledsen för jag ville inte sluta prata med dig. Jag ville bara ha dig dig och dig hela tiden. Dagarna fortsatte och gå och vi kom in på att träffas. Mitt hjärta börajde slå snabbare och snabbare för jag visste återigen inte var jag skulle ta vägen. Men vi var så små och vi vågade aldrig träffas.

Vår kontakt avtog och jag började gå och tänka på dig varje dag fast jag ahde flickvän. Jag tänkte var du tog vägen, var det vi "hade" tog vägen. Du gjorde mig så jävla glad som ingen annan kunde. Och vissa kvällar kunde jag ligga uppe i timmar och tänka på hur jag kunde få tag på dig. Veckorna kom och gick och ingen anna. Jag blev tom ledsen ett par gången för jag behövde dig och din ljusa personlighet som fick mig att glömma allt och alla problem.

Vi träffades av slumpen på gothia -05. Jag stod i kön till flumridern och fick en lätt knackning på axeln, jag vände mig om och fick fjärilar i magen när jag såg dig och dina stora blåa ögon och ditt blonda hår. Du sa hej till mig och jag svarade med ett lätt hej. Jag försökte få ögonkontakt med dig under hela tiden i kön men fick aldrig. och efter flumridern så var du borta igen. Jag letade i timmar efter dig på liseberg men ingen anna hittades och jag blev ledsen för ville verkligen träffa dig.

När jag kom hem från gothia kom kontakten återigen. Vi började prata som förr och det pågick länge. Tills vi kom fram till att vi skulle träffas. vi kom så långt att vi bestämde oss för att vi skulle vara hos mig men du vågade inte komma för du visste inte vägen. Efter det blev det tomt mellan oss och jag blev deprimerad igen. Med dig blev jag glad för du avr alltid glad och du fanns alltid där för mig. I svåra och goda situationer. Jag kunde sitta på mina lektioner i skolan och tänka på att när jag kom hem skulle jag prata med dig och sitta hela dagen och abra skita i allt förutom dig. Men när jag kom hem fanns du inte här..

Det var sommaren -07. Jag skulle till danmark med min familj och flickvän. hade ingen aning om att det skulle ändra mitt liv totalt. jag är på väg in till Bakken och ser dig i ögonvrån genom mina solglasögon. Där kom du igen fast den här gången hade du pojkvän och jag flickvän. Kände att mina gamla fjärliar började komma och de blev större och större. Jag gick och tittade på mig bakom mina solglasögon. Fast inte ens då vågade jag titta på dig för jag hade en känsla av att du iaktog mig hela tiden. Du försvann ur min syn och jag kollade rundor om mig flera gången om. Men ingen anna, det kändes som innan att jag bara skulle få en skymt av dig igen som alla de andra åren innan. Att jag skulle få en smakbit av vad som är det bästa som finns. Något som jag inte kunde få. Men där kom du igen, när jag gick ut från toaletterna såg jag dig och du såg mig. jag kände att mina fjärilar inte hade försvunnit för dom växte och växte och det kändes som om min mage blev större för varje blick jag la på dig. Jag gick upp för trapporna och du försvann igen. Men denna gången var det annorlunda, Jag ahde sett dig och du hade sett mig fler än en gång. Och bakom mitt stela ansikte så växte ett leende så stort att det till slut sprack. Resten av kvällen var jag helt offline från "mitt sällskap" och allt jag tänkte på var dig. hur mycket jag ville att alla runtom hade kunnat försvinna så att jag skulle kunna leta reda på dig och få prata med dig på riktigt fyra ögon emellan.

När jag kom hem en dag efter skolan så fanns du där på min lista. och jag sa hej. Vi började prata så smått och kom nästan in direkt på bakken, hur stor var chansen att vi just skulle ses där. I danmark just då när båda hade det svårt i våra förhållanden. Dagarna gick och det blev fler och fler veckor vid datorn och vi fick båda problem med Kärleken. Det tog slut för dig, och jag fanns där för dig. Det tog slut för mig, och jag fanns där för dig. Men vi hade båda krossade hjärtan och vi stod upp för varandra. Du sa att vi kunde gå igenom detta tillsammans och träffas. Nu 4 år efter vi började prata och 2 år efter vi först bestämde oss för att träffas. Kände vi oss båda redo att träffas. Dagen var den 17 nov. och jag glömmer den aldrig. När jag såg dig komma från bussen så kom mina gamla fjärilar när jag såg dig. men dom försvann lika snabbt som dom kom för jag kände mig redan säker hos dig. att jag redan kunde vara mig själv. kvällen hade inte kunnat bli bättre. vi mös och hade det hur udnerbart som hellst och ville inte att kvällen skulle ta slut. Vi stod i hallen och skulle ta på oss och jag sträckte på mig och du gav mig en puss på halsen som brände av värme. Jag blev varm och kände kärleken( Ja älskling det var inte vår första puss/kyss ). Jag förljde dig till bilen, din pappa ahde kommit för att hämta dig och jag ville verkligen inte släppa dig. Men jag var tvungen. Jag gav dig en puss och där åkte du. Resten av kvällen var allt annat svart, för det fanns bara anna andersson i mitt huvud och ingen kunde få mig på andra tankar.

dagarna gick och vi kom varandra närmare och närmare och vi blev tillsammans den 24 november 2007.
Här sitter jag nu och känner att min kärlek till dig är så stark och jag bara fylls på för varje gång vi träffas.
Jag känner och vet att det du jag har är något som aldrig kommer spricka för vi bygger upp varandra och finns där för varandra.


Jag älskar verkligen dig anna andersson!