19/1
har precis suttit och läst genom en tjejs blogg, från början till slut. hon är 15 och är gravid, skulle dock inte kunna tro att hon är 15, hon verkar mogen. det finns en del personer som alltid ska komma med onödiga kommentarer som bara är ja, totalt onödiga och patetiska. och det ver nog en del som hade kommenterat "du kommer bli en dålig mamma", knappast! hon verkar har ordning på sitt liv och verkar veta exakt vad hon vill och hur allt ska funka. jag menar 15 år och gravid, det är ett stort steg i livet och det kräver mycket ansvar, och av det jag har läst verkar hon ha det mesta som krävs för att lyckas bli en bra mamma.
vissa saker kunde få mig att gråta, jag själv skulle inte klara av något sådant. jag skulle vatt rädd och kännt mig otroligt förvirrad.
jag tycker det är fel av personer som tittar ner på dig/henne för att du är ung mamma, dom borde se upp till dig och framför allt repektera ditt val att ha kvar ditt barn. det kan inte vara lätt att "bestämma" sig hur man ska göra i en sådan situation. gör man abort kommer man antagligen ångra sig i hela sitt liv, gör man inte det så krävs det enormt mycket ansvar och helst skulle man velat ha jobb och en bra ekonomi.
och det verkar svårt att sätta sig in i din situation, jag tror inte man kan säga att man skulle veta hur det känns. den kärlek man känner till barnet förstår man nog inte föräns man själv har en liten krabat i magen, så jag skulle inte vilja säga att jag förstår dig. men på sätt och vis gör jag nog det. det du skrev berörde mig något enormt mycket.
om du läser detta så önskar jag önskar dig all lycka och du kommer bli en bra mamma :)
vissa saker kunde få mig att gråta, jag själv skulle inte klara av något sådant. jag skulle vatt rädd och kännt mig otroligt förvirrad.
jag tycker det är fel av personer som tittar ner på dig/henne för att du är ung mamma, dom borde se upp till dig och framför allt repektera ditt val att ha kvar ditt barn. det kan inte vara lätt att "bestämma" sig hur man ska göra i en sådan situation. gör man abort kommer man antagligen ångra sig i hela sitt liv, gör man inte det så krävs det enormt mycket ansvar och helst skulle man velat ha jobb och en bra ekonomi.
och det verkar svårt att sätta sig in i din situation, jag tror inte man kan säga att man skulle veta hur det känns. den kärlek man känner till barnet förstår man nog inte föräns man själv har en liten krabat i magen, så jag skulle inte vilja säga att jag förstår dig. men på sätt och vis gör jag nog det. det du skrev berörde mig något enormt mycket.
om du läser detta så önskar jag önskar dig all lycka och du kommer bli en bra mamma :)
Kommentarer
Trackback