aannaandersson

(2/8)

här sitter jag i mamma och pappas lila sovrum, med en blåsande aircondition och filar naglarna medans jag fäller några tårar.

jag känner mig verkligen deprimerad. pratade med baby idag, ljuset på denna veckan. jag var säkert inte så värst trevlig. men det känns som om det var år sedan vi pratade och jag blev ledsen, det gjorde ont.
men jag antar att det är för att vi har umgåtts så pass mycket och nu måste jag vara utan dig, vilket jag inte är van vid. nu när vi har sagt på så har jag ångest. jag känner mig inte värdig dig.

jag har insett här nere hur mycket du verkligen betyder för mig.
hur mycket glädje du sprider till mig. när du är i närheten av mig så är jag som en solstråle. men nu, nu har strålarna slocknat, det är bara lågan av kärlek som brinner kvar inom mig. men så fort jag kommer hem till dig älskling så kommer vi få sol igen.

jag skulle kunna sitta och skriva i evigheter hur mycket jag saknar min söta lilla gris. men jag vet att ni tycker att det är ett jävla tjat. men med handen på hjärtat kan jag säga att jag har aldrig saknat något eller något så här mycket i hela mitt liv.

och ni må tycka att det är tråkigt att läsa. men jag skriver mest detta för min egen skull, för det är kul att titta tillbaka på senare.

puss till min älskling.